Pumin är en medelstor vallhund

som är runt 40 cm i mankhöjd. Den skall vara kvadratisk med sluttande rygglinje. Svansen ska bäras tydligt uppåt över rygglinjen. Huvudet skall vara långsträckt. Karaktäristiskt för rasen är de mycket rörliga öronen! De skall vara högt ansatta, upprättstående med vikta, pälsbeklädda tippar. Alla färger på pälsen är godtagbara, under förutsättning att den är jämn och obruten av vita tecken. Den förekommer i svart, créme och vit samt grå i olika nyanser. Pälsen är vågig eller lockig och blir c:a 10 cm lång. Den fäller inte, men kan vara i behov av sax och kam ibland.

Hundrasen ökar i popularitet

Totalt antal registrerade Pumi i Sverige t.o.m. år 1998 är 487 hundar. Det är en liten ras som sakta ökar i antal. Mellan år 1999-2008 har 914 valpar registrerats i Sverige. Troligen beror detta på att Pumin vunnit mark inom lydnad och agility och utför sina uppdrag på ett charmfullt och kvickt sätt. Publiken vid dessa tävlingar brukar bli fascinerad av Pumins fart och vilja, många Pumi har nått stora framgångar inom sina tävlingsgrenar.

Människor har fått upp ögonen för denna lilla pigga rufsiga hund, både här och i andra länder, för olika sorters tävlingar likväl som sällskapshund. En del Pumin används till sök och spår. I början av 1990-talet blev en Pumi godkänd räddningshund och en blev diplomerad eftersökshund på vilt. Ett par lydnadschampions finns i rasen. Några lever sitt liv på gårdar där de vallar kor, får och/eller svin. I Ungern är det numera mer vanligt än förr att den ingår i familjelivet med liknande aktiviteter som här i Sverige.

Pumin älskar att vara nära sin familj

Att ligga i knät likväl som att sova i sängen brukar vara uppskattat av Pumin om tillåtelse ges. I Pumin ryms både ett spralligt temperament och en stor arbetsvilja, dessutom ett mycket tilltalande yttre. Den är barnslig, sprallig och lekfull långt upp i åldern och hänger med glädje och entusiasm med på alla aktiviteter som familjen erbjuder.

Den är mycket lättlärd, lyhörd och snabb i sin uppfattning och sitt utförande och inte minst i sina rörelser. Dess kvicka sätt och dess lättlärdhet gör den till en utmärkt tävlings- och träningskamrat både vad det gäller lydnad, agility, flyball, m.m. Den är villig att lära sig allt, det är bara ägarens egen fantasi som sätter gränser. Men även den icke arbetande hunden behöver mental stimulans. Det kan man ge den genom att till exempel lära Pumin cirkuskonster för hemmabruk, för det bor en clown i varje Pumi.

En viss reservation mot främlingar kan förekomma, en egenskap som var nödvändig ute på Pusztan. Är man medveten om företeelsen så kan man undvika många ev. senare problem. Man bör lägga stor vikt vid den sociala träningen hos den unga hunden. Det är också viktigt att man lär den när och vem man får valla. All tid man lägger ner på den unga hunden har man sedan igen i alla år.

Några Pumi har mer jakt- och viltintresse än andra, men oftast inte mer än att det går att träna bort. Vanligast är att de inte springer så långt under jakten, eftersom dess starka flockkänsla gör att den inte vill vara borta från ägaren för länge. En Pumi brukar inte ha några problem att umgås med andra hundar, då den har ett mycket tydligt kroppsspråk. Pumin är i regel ingen bråkmakare och det är sällan den som först muckar gräl. Den undviker konfrontation så långt det går.

Är den lämplig i livliga barnfamiljer?

Med ömsesidig respekt mellan barn och valp, samt ett vakande öga från någon vuxen person så bör det inte vara något problem. Pumin lever mestadels som familjehund i Sverige. Många barn och ungdomar har haft stor glädje av sin Pumi som de lärt utföra allsköns konster, och som blivit deras allra bästa kompis under många år! Men man skall komma ihåg att det är en stor hund i litet format. Allt för vilda lekar kan man behöva dämpa ner.

Pumin är i allmänhet en sund och frisk hund

Pumin är i allmänhet en frisk och sund hund och rasen drabbas för närvarande inte av några kända rassjukdomar. Det mest kostsamma hos veterinären är oftast vaccinationer, och därtill kommer försäkringspremien som man bör kosta på sin hund. Rasen är långlivad, 12-14 års ålder är inget ovanligt, och det har t.o.m. funnits Pumi som blivit runt 17 år.

Börja kamma och klippa klor tidigt

Redan från början bör man träna sin hund i att kammas, klippa klor, titta på tänder m.m. Detta kan göras samtidigt som man gosar och gullar med hunden så blir det ofta en angenäm upplevelse. Att träna valpen att stå på ett bord under tiden man pysslar med den är också nyttigt. Ungefär en gång i veckan räcker det oftast att kamma ut pälsen med en gles kam.

Klippningen av pälsen brukar de flesta ägare klara av själva med information från uppfödaren. Klipper man för husbehov är en gång i månaden mer än tillräckligt. Hur lång tid klippningen tar varierar beroende på hur van hund och ägare är, men c:a en timma är en bra gissning. Att klippa i etapper kan göra att arbetet känns lättare för den som är ovan.

Utfodring

Utfodring av en pumi innebär inte några konstigheter. Torrfoder i en viss mängd om dagen brukar vara alldeles tillräckligt för en Pumi, och information om hur ofta och hur mycket får du med valpen hem..